Sammanfattning av undervisningen från Nätverkshubben 2015-02-25.
I grund och botten är ledarskap något som alla lärjungar till Jesus är kallade till. Om ledarskap innebär att påverka sin omgivning i en viss riktning är det något som inte bara några är kallade till utan alla. Vi är alla kallade att göra lärjungar.
När Jesus undervisar om ledarskap är han dock oerhört tydlig med att ledarskap i hans rike inte överhuvudtaget liknar ledarskap i den här världen.
Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: »De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. (Matt 23:1-12)
Jesus använder sig av fariseerna som en antibild för hur ledarskap i hans rike aldrig får vara. På ett mycket tydligt sätt gör Jesus klart att hierarkier aldrig får existera bland hans efterföljare eftersom vi ”alla är bröder”. Ingen är över och ingen är under. Den som upphöjer ska bli förödmjukad och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd. I Jesus rike fungerar saker tvärtom mot vad man kan förvänta sig i den här världen. Guds rike är upp och ner. Frågan är om vi på riktigt har insett hur radikalt annorlunda detta är.
Jesus kallade till sig dem och sade: Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mark 10:42-45)
När Jesus talar om att vara främst eller att vara störst använder han sig av bilden av en tjänare eller en slav. Syftet med en tjänare är att stå i tjänst till någon. Tjänaren bör inte vara upptagen av sig själv och sina egna behov utan av behoven hos den han tjänar. I en svensk kultur finns det en stor risk att förväxla tjänande och ödmjukhet med jantelagen och självförakt. Det misstaget får vi inte göra. Att ödmjukt tjäna Gud och andra människor i vår omgivning innebär aldrig att vi ska se ner på oss själva. Gud vill att vi ska se på oss själva som han ser på oss, som fantastiska avbilder av honom. Däremot behöver vi bli befriade från egoismens och självcentreringens förbannelse och istället sätta andra människor bästa i främsta rummet.
Den här videon illustrerar ledarskap i Guds rike på ett mycket bra sätt.
Frågor att fundera över:
- Vilka tankar väcker detta hos dig?
- På vilka praktiska sätt kan du omsätta Jesus typ av ledarskap i praktiken?
Tänker att det är viktigt att se att det tjänande perspektivet, att lyfta andra och sätta andra främst gäller allt ledarskap hela tiden. Det är inte bara något initialt.
Vi samtalade hemma igår om de praktiska konsekvenserna av detta. Det skulle kunna vara att passa någons barn så att den personen får möjlighet att vara i funktion i sin gåva. Det skulle kunna vara att ta tid att lyssna på något utan att själv försöka göra sin egen röst hörd… Tror det är viktigt att se att det både handlar om praktik och attityd.
Jag tänker på uttrycket ”leading by example”. När man är en ledare genom tjänande så tror jag det handlar om att gå före och i det man gör visa andra hur man gör. För att lära lärjungar något är det nog mindre viktigt att berätta och mer viktigt att visa.
Genom att praktiskt visa hur man tjänar andra, kan människor lära sig hur man tjänar andra. Om Jesus hade beordrat någon lärjunge att tvätta en annan lärjunges fötter, hade Jesus troligtvis inte sett lärjungarna lära sig detta.
För oss idag kan detta handla om uthålligt hålla sitt hem tillgänglig för människor som behöver, eller att på jobbet återkommande ”ta en för laget” gällande de ”tråkiga” eller ”jobbiga” arbetsuppgifterna. Med tiden kommer det man gör att tala mycket högt.